Nu ligger jag uppe i gästrummet och ska sova min sista natt i huset. Det här är helt sjukt, jag kan verkligen inte förstå att detta är sant. Är jag klar med att vara en au pair? Ska jag åka hem till Sverige? Hur såg mitt liv innan jag åkte till USA? herregud. 

Jag har så himla många tankar i huvudet just nu, jag vet inte vad jag ska göra med alla. Jag vill bara gråta men inget kommer fram. Tycker att detta är jättejobbigt att jag ska lämna min underbara värdfamilj och mina fina vänner. Jag vill inte lämna mina underbara älskade värdbarn. Jag skulle bara vilja packa ner dem i min resväska som redan har övervikt.. Ni kan nog inte tro detta men jag har tre jätte väskor plus två hand baggage. Jag förstår inte hur man kan samla på sig så mycket saker. 

 

Nu har en vecka gått efter min resa, min sista vecka i DC. Jag har hunnit spendera den med min underbara värdfamilj, mina fina vänner och min nya vän Othilia. Det har varit en underbar vecka och jag är så glad att jag stannade en extra vecka i DC. Jag tror att jag har hunnit med vad jag har velat göra. Nu har jag packat mina väskor och imorgon ska de sista hejdån sägas och de sista sakerna göras. Det kommer vara så himla jobbigt att säga hejdå till barnen. När jag tänker på det känns det som mitt hjärta ska stanna. Visste att denna dag skulle komma men trodde inte att detta var så himla jobbigt.

 

Men jag längtar efter min familj och mina vänner hemma i Sverige. Det ska bli så himla roligt att träffa dem! På torsdag eftermiddag landar jag på Arlanda och det kommer vara så overkligt. Jag har drömt om den när den här dagen ska komma och nu händer det. Men jag är så himla glad att jag gjorde detta och tog chansen. Jag har träffat så underbara människor och gjort sådan häftiga saker som jag aldrig skulle ha gjort i Sverige. Om det är någon som tänker på att åka som Au pair så säger jag bara ÅÅÅÅÅÅÅÅKKKKKKKKK!!!!

Det var det bästa valet som jag har gjort i hela mitt liv!!

 

Love you the world's greatest hostfamily, the Stearns!!